Sedan då?
Jo, Florre visade sig inte bara vara oboist i Länsmusikens blåsarkvintett, utan också ägare till en bas som han inte använt på 15 år. Utmärkt! Nu hade vi ett band bestående av två basister och en sångare som hjälpligt spelade gitarr. Den strålande idén att låta Pelle spela klaviatur löste dock det hela. Hösten 1996 hade arbetet fortskridit så att ett helt kompgäng skapats. Förutsättningarna vi talade om var att det hela skulle betraktas som ett projekt där vi skulle repa in ett 10-tal låtar, därefter ha en spelning och en fest efteråt. Inga mera committments, så att säga. När det första gänget träffades i Palmcrantsskolans ensemblerum bestod det av Magnus Ottelid, sång, Pelle Nyman, klaviatur, Thomas Florentin, bas, Jon Modin, gitarr och Tord Junehag, trummor. Den sistnämnde hoppade dock av och in kom vår ursprunglige trummis Mats Jonsson, som ju också var med när tankarna första gången formulerades på 80-talet.
Hösten gick och kompgänget strävade på. En spelning på Nya Kårhuset ordnades till den 19 januari 1997 vilket satte lite press på oss att fixa ihop resten av bandet.
Efter många om och men och med bara en repetition med hela bandet, som i slutet av 1996 fick namnet Soul Stroke, stod vi så på kårhusets alltför trånga scen! Vid denna tidpunkt var det följande medlemmar:
Pelle Nyman, klaviatur Mats Jonsson, trummor Jon Modin, gitarr Thomas Florentin, bas Magnus Ottelid, sång Camilla Göransson-Norrby, sång Gunhild Åkerblom, sång Helen Åhlin, sång Lina Johansson, trumpet Andreas Lundström, trumpet Pelle Olsson, sax Tommy Höijd, trombon
Allt som allt 12 personer!
När spelningen var över tycktes vi alla vara överens om att detta var det roligaste vi varit med på mycket länge. Diskussionen om att det bara var ett projekt rann liksom ut i sanden. Efter den första spelningen trillade det in ytterligare anbud och trots den stora svårigheten att få 12 personer att samordna Soul Stroke med sina övriga liv, har det varit mycket lite som har krånglat eller varit omöjligt. Är det det som är soulmusikens kraft?
|